My rating: 4 of 5 stars
Okej, så det tog hundra år för mig att läsa klart den här, men det ska inte hållas mot boken. Jag vet inte vad det är med mig och mitt läsande på senaste tiden, men jag kommer iaf inte nå mitt mål att läsa 100 böcker i år. Jag är väldigt irriterad på mig själv över det, även om det inte borde spela någon roll.
Jag läste den här första gången 2008 och älskade den omedelbart, så jag var lite orolig nu när jag läste om den att jag inte skulle gilla den lika mycket. Men det gjorde jag! Den kanske är flera hundra år gammal men det finns ändå delar man kan relatera till och andra som bara är genuint roliga.
Jag älskade det mesta av den, men den får fyra stjärnor eftersom slutet är så ???? Det är som om Dumas ville avsluta allting med en gång och inte brydde sig om hur. Karaktärsmordet (och det är bokstavliga mordet) på Madame Bonancieux störde mig framför allt, för hon verkar inte ens lite vara samma karaktär som vi träffar tidigare i boken som hon är i slutet. Hon var den som skickade iväg D'Artagnan för att hämta diamanterna, så MiLady borde vilja hämnas lika mycket på henne enbart pga DET, men neeej, det är bara för att D'Artagnan är kär i henne. Suck.
När jag först läste boken var Aramis min favorit och nu är jag typ ... varför? Antagligen för att Jeremy Irons spelade honom i Mannen med järnmasken-filmen. Jag tror jag föredrar AThos nu, han är inte alltid sympatisk men han är väldigt rolig på ett konstigt sätt (and so cool and skilled with a sword)!
Allvarligt, när ska någon göra en film av den här där alla musketörerna är gay for each other? I need it.
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar