lördag 28 mars 2015

Review: Kärlek, vänskap och choklad


Kärlek, vänskap och choklad
Kärlek, vänskap och choklad by Alexander McCall Smith

My rating: 3 of 5 stars

I don't have too many opinions on this. It pretty good, the mystery wasn't terrible but not super-interesting either. Isabella's crush on Jamie is getting weird, but at least she's aware of it so that's nice. :P

There was some parts that kinda made me cringe though, like the part where a girl said her teacher made inappropriate comments against her and the book basically seemed to say that girls are always making these kinds of things up. Ugh, no. The "but what's to say she didn't lie?"-line at the end didn't make up for like one page of dwelling on it first...

But still, a quick fun read, that's always nice!

View all my reviews

True story.

20 frågor

Snor hänsynslöst den här listan från Chriss pga är en wannabe och älskar frågor.

1. Om du fick välja att leva i en tv-serie, vilken skulle du välja att leva i då?

Sasuke??? Nån ojobbig, typ My Little Ponies eller nån sitcom. Kanske Almighty Johnsons så man får lite magi med på köpet samtidigt som det är roligt?

2. Vad ville du bli när du blev stor, när du var barn?

Superhjälte eller polis typ???

3. Vilken är din favoritdoft?

Tvättmedel och doften av barrskog en varm sommardag (vilket är weird för jag hatar barrskogar och sommaren. Och att tvätta.).

4. Om du var en stor stenbumling, var skulle du vilja ligga still då?

Typ högt upp på nån annan stenbumling. Gärna på nåt osäkert ställe så att jag kunde trilla ner och krossa jobbiga människor om det behövdes.

5. Du får veta att jorden kommer gå under om tolv timmar. Vad gör du?

Lägger mig och gråter i sängen och hetskollar på Sasuke. Eller möjligen åker jag till nåt jävligt fint ställe med mycket natur och ger mig ut på en sista löprunda bara för att få känna att jag lever typ.

6. Vad tror du skulle vara annorlunda i ditt liv om du var av det motsatta könet?

"Motsatta könet."


Jag vet faktiskt inte. Jag tänker att jag skulle ha behandlats ganska annorlunda under min uppväxt så frågan är om jag varit som jag är nu? Hade jag varit medveten om förtryck om jag inte utsatts för det? Hade jag varit fett dryg? Skulle jag ens vara av ett annat kön eller bara uppfattas så av omgivningen?

7. Vilket är ditt favoritverktyg?

Gem. Eller det kanske inte räknas? I så fall en skruvmejsel.

8. Vad gör du om tio år?

Sitter i ett mörkt rum och använder mina GIS-kunskaper för att hitta den optimala platsen för en ny nöjespark och dess bergochdalbanor samtidigt som jag funderar på hur jag ska hinna skriva min nästa bästsäljande bok och träna inför nästa Sasuke när jag kommer hem från jobbet. Man ska ha rimliga mål.

9. Vilken är din bästa danslåt?

Just nu är det Taylor Swift's Shake it off.

10. Om du var skitbra på att sy, vad skulle du sy då?

Massa snygga kläder och cosplays. Tänker typ lite postapokalyptiskt nördmode.

11. Hur skulle du hantera det om du vann typ 108 560 000 euro?

Hahaha jag vet inte??? Det är en absurd summa. Skulle nog köpa ett slott och skänka resten till välgörenhet.

12. Vad tycker du om ordet hen?

Det är nice.

13. Vilket är ditt bästa recept och varför?

Mitt kladdkakarecept. För jag är grym på det efter att ha gjort det massa gånger. Har även ett nice recept på double chocolate chip cookies, fast det gör jag nästan aldrig.

14. Vad tycker du om köttkonsumtion?

Att det är dåligt och att alla bör undvika det så mycket som de har möjlighet att göra.

15. Är du beroende av något?

Smoothies. Te. Frukost. Sasuke. Att köpa växter på IKEA.

16. Vilken musik triggar din nostalgiska sida mest och varför?

Lars Winnerbäck. Fan vad man har lyssnat på Lars Winnerbäck som tonåring alltså. Då var hans musik typ det djupaste och mest relaterbara som mest existerade.

17. Vad gör dig riktigt förbannad?

Allt. That's my secret captain, I'm always angry.

18. Har du något riktigt bra husmorstips?

Bakpulver + balsamvinäger = löser upp typ allt.

19. Finns det någon reklam du tycker är riktigt bra?

Haha, är en sucker för Halebop-reklamen. Speciellt den där med en snubbe som frågar busschauffören hur man säger "du är min ögonsten" på arabiska. Och lille hesten i V75-reklamen.

20. Är du lik dig nu, som du var när du var barn?

Nej, och det tror jag nog är en bra grej. Jag var ett jobbigt barn. Troligtvis därför jag hatar barn idag.

True story.

torsdag 26 mars 2015

Review: Filosofiska söndagsklubben


Filosofiska söndagsklubben
Filosofiska söndagsklubben by Alexander McCall Smith

My rating: 3 of 5 stars

I needed something like this after four kinda long fantasy books (though they're not the heaviest things I've read). Short, extremely easy to read, and not overly complicated.

Isabel was pretty nice, but her and Cat's relationship was way too much like Domenica and Pat's relationship in the 44 Scotland Street series, to the point where they barely felt like their own characters. There's of course a bit of Mma Ramotswe in Isabel, but it's been a while since I read Ladies' Detective Agency, so that didn't bother me as much.

The mystery wasn't that thrilling, but that isn't exactly what I expected either. I think it had a pretty satisfying conclusion, given the type of book this is.

View all my reviews

True story.

tisdag 24 mars 2015

Review: Blood of Dragons


Blood of Dragons
Blood of Dragons by Robin Hobb

My rating: 5 of 5 stars

YEEES, everything I said I wanted from this one. And it was so exciting along the way, I really didn't want to put it down most of the time! What better thing can you say about the book?

Honestly, I didn't see Hest getting eaten by a dragon, that was just wishful thinking on my part. But I'm happy it happened, and that nothing really bad came out of it. Though I almost missed him afterwards, I kinda wanted him to really suffer before, and while he did physically, maybe not so much mentally ... ehehe.

You know, I didn't expect myself to like this series as much as I did when I picked up the first book. It was just another attempt to find some good dragon fantasy, but holy crap did it deliver. I'm so happy I got to go on this adventure with these characters. And I'm more than happy about the ending, everything ended as I wanted it to, maybe with the exception of Rascal. Poor thing. Though in a way I guess he's happy too, so that's good.

Will I read more by the author? Maybe?? I know there are other series set in this world, but there won't be any dragons ... hmm. We'll see.

View all my reviews

True story.

Top 10 Books From My Childhood

Källa: http://www.brokeandbookish.com/

Top 10 Books From My Childhood (Or teen years) That I Would Love To Revisit


The Great World Game av Örjan Persson. Den handlar om ett gäng ungdomar som sugs in i ett dataspel. Tyckte den var AMAAAZING när jag läste den som barn, sen läste jag den igen när jag var typ 13-14 (efter tips från Hoggy. Åh, Hoggy) och var rätt så besviken. Kan inte låta bli att undra hur jag skulle känna inför den nu när jag är 26?

Internetdetektiverna av Michael Coleman. Egentligen fusk att ha den här serien på listan, för jag har läst om den några gånger som vuxen. Men älskade böckerna som barn och gör det seriöst fortfarande. En gång skrev jag ett fanmail till Michael Coleman och han svarade. Det är nog fortfarande det finaste som hänt mig.

Mörkrets tjänare av Holly Black. Också fusk, eftersom jag faktiskt läste om den tidigare i år. Men jag läste den som tonåring och tyckte den var amazing, och tio+ år senare höll den fortfarande måttet. Kanske till och med läser uppföljarna.

?????? av ????. Minns varken namn eller författare, men jag ägde den här boken och läste den flera gånger. Den utspelade sig på Halloween (boken börjar med att huvudpersonerna köper pumpor?) och handlade om några syskon (kompisar?) och en vindflöjel hade något med handlingen att göra. Någon form av mystery utgiven av typ B. Wahlström. INTE en Fem-bok. Eventuellt hette den något med häxa? Det skulle vara kul att läsa om den, för jag läste den ett antal gånger i när jag var liten men minns typ inget av den nu.

Sweet Valley Twins av Francine Pascal. Jag och min kompis Rebecka läste de här böckerna typ i sexan-sjuan kanske? Minns att jag hade en block där jag skrev upp titeln på varje bok och rateade hur mycket jag gillade den med hjälp av smileys. Fett bitter över att detta blick är borta. Jag gick aldrig vidare till Sweet Valley High, men jag har läst alla recaps på 1bruce1 så jag kan fan ändå min Sweet Valley, okej?

Sagan om Belgarion av David Eddings. Snor lite från Chriss, men faktum är att jag tänkt läsa om nåt av honom i år. Var aldrig ett lika stort fan som Chriss och Trams, men minns ändå att det var rätt nice fantasyböcker som det vore kul att återse.

Det magiska landet Deverry av Katherine Kerr. Okej, detta är kanske tretton böcker sammanlagt och jag läste kanske tre och dessutom hängde jag inte med i handlingen pga den var mkt komplicerad (det involverade återfödelse). Ändå har jag det senaste året varit sugen på att läsa om den. Jag tror jag skulle förstå dem bättre nu, om inte annat. De är bara lite svåra att hitta.

Georgia Nicolsons dagbok/Det är okej jag har jättestora trosor på mig av Lousie Rennison. En annan bok som jag och Rebecka (som jag för övrigt inte sett sen jag var typ 14 ... men jag insåg när jag funderade på den här listan att de flesta böcker jag hade en djup relation till som barn hade också något med henne att göra: vi gillade helt enkelt att prata om böcker. Vi hade också en besatthet av Anne på Grönkulla, vill jag minnas). Kommer inte ihåg så mycket av dem, mer än att de var roliga?? Tror de kan varit grunden till min senare Bridget Jones-kärlek. (OCH OH MY GODS, de här böckerna har ju blivit en film som jag sett finns på Netflix??? Hahah, I know what I'm doing den här helgen.)

Backlash av Susan Faludi/Under det rosa täcket av Nina Björk/Fittstim av Belinda Olsson och Linda Skugge. Läste massa feministisk litteratur som tonåring och kan ibland undra om jag inte borde börja göra det igen. Fast fan vet om de har åldrats väl alltså, något säger mig att de inte har det.

Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren. Det här är den första bok jag minns att jag grät till när jag läste klart, vilket var lite awkward eftersom jag läste klart den i bilen på en semester med min familj. Min bror vart helt "wtf", men vafan, den var ju skitsorglig. Har inte blivit hårdare med året så lär gråta vid en eventuell omläsning också. Som troligtvis sker i år: jag läste Ronja Rövardottar i julas och det var supermysigt så är definitivt sugen på mer Astrid Lindgren.

Hah, trodde det här skulle bli skitsvårt pga vem minns vad man läste som barn, men nee, blev helt nostalgisk istället. :')

True story.

fredag 20 mars 2015

Review: City of Dragons


City of Dragons (Rain Wild Chronicles, #3)City of Dragons by Robin Hobb

My rating: 4 of 5 stars

This book felt more like a transport book, which is weird since all the last two books about were about was travelling. I still liked it though, but there was a whole range of new POVs introduced, and there was a lot of new things to get used to. Certain, ships, for example. Not liveships, you know what I'm talking about.

Also the Chalcedeans ... or whatever they're called, ugh, I do not like them. Especially not the duke. It's like, everyone else is pretty chill and can be found in your average fantasy book, and then the duke is straight out of the most disturbing parts of Game of Thrones. My hope, of course, is that in the next book Tintaglia will fall from the sky, crush the duke, and then his daughter will take over and it'll be just like this:



Well, I can dream, right?

What I'm mostly looking forward to in the next book is a confrontation between Sedric, Alise and Hest. I was just wanna see them fucking own his ass by how much better their lives are, though Hest will probably not see it that way. And Leftrin can be all protective and then Alise can totally deal with it on her own because she is a capable woman thankyouverymuch and then BAM, Sintara eats Hest because honestly the dude doesn't deserve better. I got a little bit carried away here, but my point is: I hope Hest makes it to Kelsingra, because wow do I want to see him see Alise at her most awesome.

Also liked how the dragons were turning out in this one. More more more.

View all my reviews

True story.

måndag 16 mars 2015

Review: Dragon Haven


Dragon Haven
Dragon Haven by Robin Hobb

My rating: 5 of 5 stars

I was gonna four-star this, but then the ending had me all iojGDEJsdggjkngs-dvlgjköfdgsdgklgjkl and like, if all you can do at the end of a book is keyboard smash because you loved it so much, well, then that's basically the highest regards you can have for it and that's worth five stars.

Just ommggggggg things go bad but then they get good again and it's all working out and I love it. All the OTPs are working out and the dragons are actually becoming dragons and it's just soo good all of it.

I especially like how the characters TALK to each other. Like yeah, they lie and fuck up, but then thank the gods they don't let a minor misunderstanding ruin everything for them forever, they clear it up and move on, when they can. The last books I read did this too, and it's just sooo refreshing from the old misunderstanding-not-talking tropes I've seen a million times already.

NO idea how the next two books are gonna go, but I am definitely excited to see what happens. There are quite a few things that I need to happen, but I'm sure we'll get there eventually. Like we did in this book.

View all my reviews

True story.

lördag 14 mars 2015

Hur hinner du läsa så många böcker?

Veckans bokbloggsjerka råkar vara på ett ämne som jag redan övervägt att skriva om, så självklart passar jag på. Jag tänkte utveckla frågan lite, till att handla lite mer om hur jag gör för att läsa så mycket som jag gjort det senaste året. Det handlar nämligen inte bara om att hitta tid till läsandet. Här kommer mina tips på hur man börjar läsa mycket:

  • Åk kommunalt. Så basic det kan bli: när man åker kommunalt kan man få mycket läsande gjort. Skit i att ta en Metro vid tunnelbanan och ta med en bok istället. Jag såg dock att Chriss skrev att hon absolut inte kan läsa när hon åker kommunalt, för hon vill ha tid på sig när hon läser. Är du som Chriss är det här nog inte ett bra tips, men är du mer som mig, som tycker om att läsa i korta intervaller, är kommunalläsandet ultimat. Ärligt talat känner jag mig nästan stressad om jag inte har en bok med mig när jag lämnar huset. Tänk om tunnelbanan fastnar i två timmar mellan två stationer och jag inte har en bok? Katastrof.

  • Ta dig tid till att läsa. Det här är också basic, men också sant. Man måste ta sig den tiden. Förut brukade jag gärna läsa mellan avsnitt av TV-serier, så att jag kanske läste tio-tjugo sidor innan jag såg nästa avsnitt. Det funkar bra för mig, för då sitter jag inte i sex timmar och bara glor på TV, för det brukar jag bli lite för seg av, utan får ett kort break för läsandet emellanåt. Dock var det inte helt rimligt när Chriss flyttade in och vi såg på TV tillsammans, för då hade det varit fett drygt om jag tog läspauser hela tiden. Istället började jag läsa efter middagen innan Netflixandet: jag gör mig en kopp te och sätter mig i en timme eller två och ägnar mig åt min bok. Det var faktiskt riktigt nice, och jag hade helt glömt bort hur skönt det kan vara att bara sitta i typ en timme och läsa utan att göra någonting annat. Och sen titta på TV. För hur mycket jag än beundrar Stephen King har han helt fel i att man måste kasta ut TVn om man vill skriva och läsa mycket.

  • Skaffa en läshörna. Hänger lite ihop med den innan. Jag läser numera helst böcker i min designerade läshörna i sängen. Det enda jag gör i fotänden när överkastet är på är att läsa, så när jag sätter mig där med en kopp te vet jag precis vad som väntar, och det är alltid awesome
Pinkie Pie tycker också om att läsa.
  • Gå till biblioteket. Okej, jag vet hur det är. Du ska börja läsa igen, snart, du har ju för fan en hel hög med böcker liggandes vid sängen och snart ska du ta tag i den. Imorgon kanske. Eller nästa vecka. Alltså alla säger ju att de böckerna är bra och det stämmer säkert men egentligen är du inte så sugen och ... nope. Fuck that shit. Gå till biblioteket och låna en bok som skriker att den vill bli läst. Som du helst vill sätta dig på golvet av biblioteket och börja med. Läs den istället för högen hemma, för högen kommer finnas kvar där. Bra böcker väntar. Dåliga böcker också. Men börja häng regelbundet på biblioteket och jag kan garantera att du plötsligt kommer vilja läsa igen.

  • Sätt mål. Det här fungerar inte för alla, men jag är själv sjukt målinriktad så för mig är det bra. Nu var iofs inte mitt mål förra året att läsa 123 böcker, det var bara 60 till att börja med, men 60 böcker är också ett ambitiöst mål och när jag väl bestämt mig för någonting, ja, då brukar jag se till att det händer. Sätt liknande mål för dig själv. Typ antal böcker. Eller att du ska kryssa av allt på den här listan, eller den här listan, eller klara bok-bingot eller något helt annat som verkar kul. Det gör inget om du inte klarar det, så länge det får dig att börja läsa igen.

  • Läs varje dag. Jag har som mål att läsa lite varje dag. Typ femtio sidor. Gärna hundrafemtio. Ibland hinner jag bara fem, men vafan, jag har läst i alla fall. Börja smått. Ett kapitel om dagen kanske. En sida om det är riktigt illa. Men försök att läsa varje dag, för förr eller senare kommer volymen sidor öka och det kommer kännas konstigt att inte läsa ut en bok om dagen.

  • Läs bra böcker. Det som fick mig att börja läsa så mycket förra året var att jag läste om Temeraire-serien och plötsligt inte kunde få nog av fantasy med drakar i. Jag lånar det mesta som verkar ha drakar i sig, och nej, det blir inte alltid en succé, böcker har inte ens alltid drakar trots att det är en bild på drake på omslaget, men jag har läst så jävla mycket bra böcker tack vare det också. Jag har hittat en genre jag gillar, och även om jag såklart ofta rör mig utanför den (jag gillar YA också, och förutom det kan jag läsa de flesta genres när andan faller på), så är det skönt att alltid ha det att falla tillbaka på. Jag kan alltid gå till biblioteket och leta drakfantasy.

  • Skit i böcker som inte är en bra läsupplevelse. Jag är sadist, så om jag börjar en bok tar jag mig igenom skiten, så är det bara. Du behöver inte vara så. Om en bok kommer få dig att tappa lusten att läsa, så FUCK IT. Det kan till och med vara en bra bok som alla älskar, men om du inte får ut någonting av det, skit i den. Jag hade mått så mycket bättre om jag inte läst fucking Vellum förra året. Däremot läste jag den skitdåliga Gamer girl också, och även om den var sämst var det en fantastisk läsupplevelse. Kvalité och läsupplevelse har inget med varandra att göra. Om du tröttnade på Gone Girl eller Krig och Fred men inte kan sluta skratta åt den dåliga prosan i 50 nyanser av honom, läs 50 nyanser och låt dig roas. För det viktigaste när man läser är att ...

  • Ha kul. Jag älskar att läsa. Det är därför jag läser så mycket och det är därför jag hinner läsa så mycket. För man tar sig tid för att göra sådant man älskar och mår bra av, så är det bara. Se inte läsandet som en börda, se det som en av de bästa grejerna på dygnet. För det är det.
True story.

fredag 13 mars 2015

Det går så bra att jag nästan blir paranoid

Idag har varit en bra dag. Faktum är att det har varit en bra vecka, något jag som inte alls förutsåg innan. I söndags, efter att Hanna åkt härifrån och jag lämnat en av de roligaste helger på länge bakom mig (ska iofs inte snacka skit: helgerna innan var ju alltifrån Oscarsgalan till att fira min födelsedag så de innehöll en del nice grejer) blev jag på mkt konstigt humör och visste inte vad jag skulle göra med mig själv. Insåg att jag behövde göra någonting, så jag åkte hem till mina föräldrar. Eftersom jag skulle låna deras bil och åka till Västerås på måndagen var det ett smart drag, för det gav mig sovmorgon. En sovmorgon som jag spenderade med att ligga i sängen i sjukt fint vårväder som smet in genom ett öppet fönster och fågelsång som bakgrundsmusik. Låter jättepretto, men det var inte vad jag förväntade mig en måndagsmorgon liksom.

Och jag har äntligen kommit igång med mitt exjobb på riktigt den här veckan. Jag har liksom varit mer produktiv den här veckan än resten av året sammanlagt, och det är faktiskt bara jävligt skönt att ha någonting att göra. Förra veckan kände jag mest "neeej, vill inte göra saker, vill ligga hemma och dricka smoothies och glo på Ninja Warrior", men nu, den här veckan, har jag bara känt mig astaggad. Jag planerade vad jag skulle göra varje dag den här veckan i måndags, och till min förvåning har jag faktiskt hållit mig till planen. Who would have thought?


För er som håller koll på Sasuke hipsters-bloggen kanske ni vet att det pågått en tävling i Sasuke där man kunde hitta på sina egna hinder och skicka in. Idag hade de en livesändning där de visade upp några av de inskickade bidragen, och självklart satt Chriss och jag och tittade på det och chattade på Skype. Det bästa med att älska ett japanskt TV-program är att om de sänder någonting nio på kvällen så är det mitt på dagen här. Inget stanna uppe hela natten a'la Oscarsgalan här inte. Jag chattade också med lite andra Sasuke-nördar på Sasuke maniac-forumet, och några av dem hade tvingats gå upp 6.30 för att kunna titta. SUCKERS. Eller, snarare we're not living in America, but we're not sorry ...

Kul var det iaf, trots att vi inte förstod särskilt mycket. Chriss skrev ett inlägg om våra favorithinder man fick se i avsnittet, och vi är bara lite bittra över att mitt jättebra obstacle Motherfucking Cliffhanger inte kom med (och ja, jag skickade verkligen in det, igår kväll när vi hade tittat på Ninja Warrior SE och var lite väl höga på ninjor). Man kan inte få allt.

Hur kunde den INTE visas upp? Den är amazing.
Sen var jag ute och sprang, vilka varit fantastiskt jävla nice den senaste veckan för det har varit massa plusgrader och sol. Varje dag! Även de gånger jag vaknat till grå himmel och regn har vädret styrt upp sig lagom tills att jag ska ut och springa, vilket fan är motsatt till hur det varit resten av veckan. Typ som att hela världen vill att jag ska ha en bra vecka.

När jag kom hem fick jag ännu mer goda nyheter: min novell Elise, som jag skickade in till Svenska Spöken-antologin, har gått vidare till typ "andra uttagningen". Även om den inte kommer med i antologin så kommer jag iaf få tillbaka den med kommentarer och kritik, vilket ju är kul. Känns extra bra eftersom det var den första novell jag skrev på fuck knows hur många år. ^^ Resten av bidragen som "gått vidare" (HAHAHAHAHAHA pun not intended men fantastisk) hittar ni här.

Jag behövde verkligen en sån här vecka. Ikväll hade jag tänkt att jag inte ska titta på Sasuke utan ta reda på vad som hänt på Netflix den senaste månaden. Har inte riktigt kommit mig för att utnyttja det sedan Sasuke kom in i mitt liv. Ooops, liksom.

Hoppas era liv också är awesome. ;) I alla fall ibland!

True story.

torsdag 12 mars 2015

Review: Infinite


Infinite
Infinite by Jodi Meadows

My rating: 4 of 5 stars

I told you there'd be more dragons! And they were speaking too! Those are my fave dragons, so naturally I loved that part a lot.

I was very annoyed like half-way through the novel when everyone started completely freezing Ana out and then totally blamed it on her for some fucking reason? "Boo hooo you didn't tell us we did this thing that was horrible 5,000 years ago and now we have to feel guilty about it so we're gonna ... not speak to you because we feel so bad about it??". Like what? Especially given how fucking LONELY Ana has been for the major part of her life, how fucking DARE you abandon her like that because YOU are uncomfortable? And then fucking blame HER for it? Sorry, Sam, but I'm not sure you deserve her anymore. You were a fucking asshole.

For a moment I thought we were gonna get some sort of "omg this is actually earth but so far into the future!!"-thing, but thank the gods we were spared that. I mean, maybe it's still a possible headcanon, but it didn't go there, so I'm happy. I liked most of the revelations and what we got to see of "the rest of the world" and the other creatures. It all came together very nicely, though some of it were a biiiit magic ex machina for me to keep up with it. Still it was good.

What I'm not buying, though, is that there was a million people around in this city? It just seeems WAY too much, when everyone knew everyone like that. And especially at the climax, having about a MILLION skeletons dragged around the city??? Yeah, sure. Seems reasonable. While a million (or less than, but still several 100,000 people) stood in the city center and watched? Naah, it's too much. I can buy a couple of thousand, but not a million.

Didn't love the last chapter either, because it felt a liiittle bit like it cheapened the rest of the book a bit. I mean, I get wanting your characters to be happy and I prefer it to a sad ending of course, but it was a little bit too much. Before that though, I thought the ending was good and kinda lived up to what happened in the rest of the books. That's not always the case with these trilogies, so I'm gonna complain too much about what I didn't like.

Nah, it was good. All three books were good, despite how the first one started out. ^^

View all my reviews

True story.

tisdag 10 mars 2015

Review: Asunder


Asunder
Asunder by Jodi Meadows

My rating: 4 of 5 stars

Oh, we're really building up to something good here, aren't we? Honestly, Meadows does foreshadowing a lot better than most YA authors do, and I appreciate that. You can totally see there everything is coming from, but you can't exactly see it coming from the first sentence of the book. A nice change for me after having read a whole bunch of predictable books (not that I didn't enjoy those too).

The romance ... well, at one point I was kinda rolling my eyes and thinking that I was so done with it and oh my gods, why can't two characters in love having an argument just fucking TALK to each other??? And what happens in the chapter after that? They fucking talk to each other and reach an agreement. Didn't see that one coming, but I'm so happy it did.

Didn't like how the word "asunder" kept popping up. If you're gonna use that as your title, you draw too much attention to it to over-use it like that. Mentioning it more than once or twice is just gonna seem a bit ... I don't even know, just that I don't like it.

But I'm excited for the third book. Ana doesn't have an easy task in front of her, but obviously she's gonna do it because no one else will. I'm hoping we'll get a good solution and explanation: so many YA mysteries/dystopians doesn't really deliver when trying to explain things by the end, but I'm actually hopeful on this one. The fantasy element kinda helps, to be honest. And maybe some more dragons in the next one? That'd be awesome.

View all my reviews

True story.

fredag 6 mars 2015

Review: Incarnate


Incarnate
Incarnate by Jodi Meadows

My rating: 4 of 5 stars

This book needed an editor. We start of by a whole bunch of really awkward and in-your-face sentences on how badly the main character has been abused by her mother, and it's completely pointless because later on the author does a great job of SHOWING it to us, rather than telling. I don't know why you'd wanna keep those informing sentences from the first twenty-something pages when you then do such a great job of showing how it has affected Ana, and keeps affecting her even after she left her mother.

The premise of this book is great, because it's so easy to explain. For 5,000 years everyone has been reincarnated over and over again, and then suddenly Ana shows up and she's brand-new. I mean, knowing NOTHING else about this world you immediately see how this would cause conflict in the community. And it does build up this conflict pretty nicely through-out the book, until we get a great revelation at the end. A revelation that wasn't mind-blowingly pulled out of thin air, but also not foreshaded to the point where you saw it coming from the first page. It was believable, and presented a whole bunch of other problems for the next books in the series, that I'm looking forward to reading.

There are things I didn't like about the book though, such as Ana's mother - Li - being stereotypically evil to the point where I couldn't even take her seriously. She only felt like threat when Ana thought of her or had flashbacks, but the characterization when she was in the story was too much.

Also, having sci-fi elements, such as laser guns and advanced technology, felt a bit misplaced in the fantasy setting. The technology didn't bother too much, it's reasonable that they would invent a device, for example, that could look at the genetic code of souls to know who was who ... but the laser guns is where I draw the line. I didn't really like them.

BUt yeah, while the book didn't start out well it actually surprised by how good it got once the story picked up pace. I didn't always relate to or agree with Ana, but I mostly understand her reactions and that's pretty important. Maybe not one of the greatest YA heroines of our time, but good enough for this story.

View all my reviews

True story.

onsdag 4 mars 2015

Review: The Dragon Keeper


The Dragon Keeper
The Dragon Keeper by Robin Hobb

My rating: 4 of 5 stars

Though I've of course heard the name before, I'd never read a Robin Hobb book before this: before I picked this up, I didn't even know she was a woman. Well, I'll give most things with dragons a chance, and I'm glad I did. Despite taking forever for me to finish, I enjoyed this a lot, and when I finally did read it I had a hard time putting it down.

It switches between different characters, and while I'm not gonna say I liked all of them, they were interesting and there wasn't a single perspective that made me sigh or feel disinterested. Which is rare, for books with heavy multi-POV. But all these characters, different as they were, brought interesting insights and views when speaking.

Though I can't get over the name "Hest Finbok". That literally translates to "Horse Finebook" in Swedish, except horse is misspelled into our most ancient meme (similar to doge). I can't even begin to explain how much I couldn't take him seriously, and that's probably why I didn't hate the guy as much as he deserved. What an ass he was.

I was annoyed that a certain relationship took forever to be properly established, but since it actually was, I'm not holding it against the book. Had it continued to be "discreet" or whatever I would have maybe even retracted a star, but now I don't find that necessary.

The dragons were interesting too. At first I was a bit skeptical about them being serpents and "hatching", because it doesn't sound like something that isn't an insect would do but ... dragons aren't fucking real, so what's to say they don't? It was certainly refreshing.

Will definitely read the rest of this series, which I absolutely did not expect picking it up. Might even go on to read more by the author, dragons or no dragons.

View all my reviews

True story.

tisdag 3 mars 2015

De Underjordiska

Eftersom den inte vann Skrivas novelltävling på temat "Klockan" tänkte jag att jag kan låta er läsa min novell. Den är inte det mest amazing som någonsin skrivits, men jag är ändå nöjd med den, av anledningar jag tänkte berätta om efteråt.

_____________

KLANG.

Han ignorerar kyrkklockan. Det är lätt gjort en dag som denna, när solens sista strålar glittrar i snön på kyrkogården, ljus står tända på några av gravarna och luften är sådär frisk som den bara kan vara en molnfri dag i januari. Dessutom är det bara den första ringningen: gott om tid för honom att avsluta sitt ärende och hinna tillbaka till kyrkan innan mörkret faller.

Hennes grav ligger längst bort på kyrkogården, i ett av hörnen där en hög stenmur omger den på två sidor och det är långt till närmsta granne. Hon hade velat ha det så: på andra sidan stenmuren reser sig den mörka skogen hon alltid älskat, skogen där de lekte som barn. På hösten tappar träden sina färggladaste löv över muren och bildar ett täcke i gult, rött och orange på graven. Han behöver inte ens gå dit och kratta, för hon kunde inte drömt om en bättre plats för sin sista vila än under tusen färgsprakande löv.

KLANG.

Men nu är det vinter, det är årsdagen av hennes död och han går alltid dit då. Går alltid dit och gör graven så vacker den kan bli. Han låter snön som samlats på stenen ligga kvar, som en vit krona, men borstar bort den som täcker hennes namn. Han trycker ner blombuketten i snön framför graven och ritar hennes initialer i ett hjärta i snön. Lite fånigt, kanske, men de var ganska fåniga tillsammans.

Han sjunker ner på knä och berättar om det senaste året, berättar om allt som hänt sedan han var där sist. Det är tyst på kyrkogården förutom hans viskade röst: inte ens vinden viner. Träden på andra sidan muren står som tysta, kala väktare och ser ner på honom. Han sneglar på dem med en rysning, låtsas som att de inte stör honom. Hon hade inte tyckt om att han ser träden som någonting hotfullt. Att han inte alls får den tröst från dem som hon fick.

KLANG.

Han ser upp. Var det andra eller tredje ringningen? Nog skulle han ha reagerat om det hade ringt igen sedan han kom in på kyrkogården? Det måste vara andra. För säkerhets skull reser han på sig, viskar tre korta ord till henne, och skyndar bort mot kyrkan. Den reser sig långt bortom alla rader av gravar. De grå stenarna syns knappt i det avtagande dagsljuset, porten är som ett enormt svart hål. Inte det minsta ljus slipper ut inifrån.

Kyrkporten är stängd. Det måste ha varit den tredje ringningen trots allt. Helvete. Han springer den sista biten fram till porten, bankar hårt på den och skriker att de måste släppa in honom. Det är lönlöst, ingen får öppna porten efter tredje ringningen, inte för någon. De kan inte rädda hans liv utan att riskera livet på alla andra som redan hunnit in, alla som planerat bättre än honom.

Han vänder sig om. Det måste finnas någon annanstans han kan vara säker. Vad som helst som är inomhus och har en dörr som går att låsa eller barrikadera. Han ser sig omkring, desperat: solen har gått ner och försänkt hela kyrkogården i mörker. Den första stjärnan blinkar till. Han har inte lång tid kvar nu, vid den femte ringningen måste han vara inomhus.

KLANG.

Räddningen finns längst bort på kyrkogården, så långt ifrån hennes grav som det går att komma. Där står ett litet träskjul. Kanske är det låst, kanske har någon redan gömt sig där, men det är hans enda chans nu. Han måste dit innan det är för sent.

Han springer. Skjulet närmar sig, han har inte hört den sista ringningen än. Hjärtat bankar. Dörren står öppen, bara lite, lite grann, men tillräckligt för att en sista glöd ska tändas inom honom igen, suga de sista krafterna ur honom. Benen brinner när han springer de sista meterna fram till skjulet, hoppar över en gravsten och smäller igen dörren bakom sig.

Han andas ut. Dörren går att regla, men för säkerhets skull känner han sig runt i mörkret efter någonting att ställa i vägen. Han hukar sig ner på golvet för att inte slå i huvudet i det låga taket. När han lägger handen på golvet fryser blodet till is i ådrorna.

Skjulet har ett jordgolv.

KLANG.

______________

Okej, kanske inte det mest amazing eller originella, men I like it. Jag hade en extremt tydlig bild av hur storyn skulle bli innan jag skrev den, och visste exakt vad som skulle hända. Det är ovanligt för mig, oftast improviserar jag bara hej vilt, så det var kul att faktiskt veta vad jag höll på med för en gångs skull.

Den är också skriven i presens, vilket är ett tempus jag är fruktansvärt dålig på men som jag testar på i lite noveller bara för att se om jag kan. Jag fick läsa om den ett par gånger för att se om den var konsekvent, och jag har säkert missat något verb här eller där fortfarande.

För det tredje gillade jag bara själva novellen. Jag har aldrig försökt skriva någonting läskigt innan, jag har aldrig försökt skriva någonting där man aldrig får se själva monstret, där det bara hintas om det i titeln. Som sagt, den är kanske inte superoriginell, men man måste få testa på att vara lite klyschig ibland tycker jag, för att se om man vill göra någonting bättre av det.

Skrivas nästa tävling har tema Vilse, så vi får se om jag hittar på någonting på det temat också. Även om jag inte vinner tycker jag det är kul med novelltävlingar, för utan dem har jag så svårt att inspireras till kortare berättelser. ^^

True story.

måndag 2 mars 2015

Februari i bilder

Ska också börja göra bildinlägg som Hanna och Chriss gör, för de är häftiga och jag vill vara lika cool som dem. Jag tog 178 bilder under februari vilket är lite väl många, men så gjorde jag en 30 dagar lång utmaning på tumblr som krävde många fula selfies och dylikt så jag skyller på det. Det sägs att om man vill veta vad som är viktigt i en människas liv så ska man kolla på vad hen fotar, och jag kan säga att 90% av mina bilder är selfies och marsvinsbilder. Make of that what you will.


Jag och Chriss var supervuxna och gjorde vår egen broccolipsoppa. Öht var vi sjukt duktiga på att planera och laga mat den här månaden, det är som att vi äntligen blivit vuxna eller nåt.


 Jag hade en fett mysig lässtund med Nori och Bofur.


Jag tog sjuuukt mycket träningsselfies. Bland annat den här, vid sjön Trekanten.


Gjorde tappra försök att återuppliva min gamla fredagsmuffinstradition. För det mesta går det bra.


Chriss hade ett viktigt möte över Skype så jag satt på mitt köksgolv i en och en halv timme och försökte att inte vara ivägen. För att få tiden att gå tog jag selfies.


Började älskade smoothies efter att ha varit med i en grön smoothie-utmaning i början av månaden. Det här är min favorit: en banan, en selleristjälk, ett äpple, och 2 dl (egentligen 1 cup) apelsinjuice. A-m-a-z-i-n-g.


Jag hittade en ny favoritoutfit.


Chriss och jag övade på att vara ninjas innan vi såg Whiplash på bio.


Chriss och jag spårade ur. Som vanligt.


Det var Oscarsgalan och vi satt uppe hela natten, som sig bör. Trams levde upp till sitt namn och vägrade vara med på bild.


Chriss och jag hade diverse Sasuke-relaterade kriser och hanterade dem Asa-style.


Vi var uppe tidigt och gick på bokrean. Jag fick hem en trevlig skörd böcker.


Jag fyllde år och Chriss var en amazing vän och gav mig frukost på sängen. Det bästa som finns!


Nori gömde sig i min scarf och var jättegullig.


Eftersom jag fyllde år fick jag fina presenter. Väskan fick jag av mig själv, magneterna och kepsen från Chriss och Trams.


Sen firade jag med min familj dagen efter genom att gå på fancy restaurang. Dock blev det lite överskuggat av fucking Arne Weise som var på samma restaurang och firade sin 85-årsdag. Tvivlar på att Arne fick en R2-D2-timer så vi vet väl alla vem som hade det bästa firandet egentligen.

Chriss har ju, efter ett halvår, flyttat tillbaka till Skåne, men det har jag tyvärr ingen bra bild på. Eller ja, om man inte räknar med ...

Matachi timing out

True story.

söndag 1 mars 2015

Step 1: write. There is no step 2

I veckan avslutade jag mitt senaste skrivprojekt, vilket var att redigera NaNo 2011. Eller ja, det var planen, men när jag väl satte igång insåg jag att jag behövde skriva om hela skiten snarare än att redigera lite. På sin höjd har jag behållit lite dialog här och där, men annars behövde jag verkligen göra om det från scratch och bara behålla grundploten för att få någonting ens i närheten av vettigt.

Jag började i december, strax efter NaNo, och planen var att avsluta innan februari var över, med ett snitt på 20k i månaden för att det hela skulle sluta på 60k (mot originalets 50k). Den blev snarare 70k, men jag höll mig trots det inom den utsatta tidsramen och är helt okej nöjd med resultatet.

Mest är jag nöjd för att jag faktiskt satte mig ner och skrev en hel, lång historia på tre månader efter att ha sagt att jag skulle det. Det kanske inte låter jätteimponerande när man skrivit 80k ... till och med 100k på 30 dagar, men det är första beviset sen ... alltså jag vet inte ens - kanske Jakten på Angelinas IQ? - på att jag faktiskt kan avsluta ett större projekt när jag inte har en absurd deadline och sällskap av ett gäng andra smått störda individer.

Så för mig är det en ganska big deal. Jag kan ju faktiskt! Jag vet inte vad som kommer att bli av storyn i slutändan, troligtvis tar jag mig en titt på den om ett år och gör en tredje omskrivning, och om den då börjar likna någonting jag vill ge ut kanske jag gör någonting av det. För tillfället räcker det med att ha skrivit någonting, och att kunna peka på det och säga att det är fan så mycket bättre än skiten jag skrev hösten 2011.

Nu ska jag försöka mig på att skriva ett bidrag till Baen Fantasy Award, sedan får vi se vad som känns lockande att skriva efter det. Kanske någonting helt oplanerat?

True story.