Idag, kära vänner, var jag och presenterade min masteruppsats! Tack och lov ingen opponering eller sånt skit, utan bara en kort presentation på tjugo minuter följt av lite frågor från min examinator och inga frågor från publiken (som bestod av min handledare och min vän Alice som var med som mentalt stöd ... och typ fysiskt, eftersom jag var orolig för att jag skulle trilla med kryckorna och bryta den andra vristen och tänkte att det vore bra att ha med åtminstone en vän som kunde ringa efter ambulans). Därefter fick jag lite kommentarer på uppsatsen från examinatorn, innan hon meddelade mig om mitt slutbetyg: C.
Är helt okej med det? Ja, hade varit asfint med ett B, precis som på kandidatuppsatsen (eller ett A, men låt oss vara lite rimliga), men gud vad min uppsats verkligen inte var värd det. Enligt examinator låg den på ett D, men min presentation och svaret på hennes frågor drog upp den till ett svagt C. Svagt, starkt, vem bryr sig när det står C i slutbetyg? (Skoja bara, tar ett svagt C framför ett starkt D alla dagar i veckan ...)
Ärligt talat tyckte jag inte jag gjorde så bra ifrån mig på presenationen eller när jag svarade på frågorna (fast Alice sa att hon var mkt imponerad), men jag har märkt att jag har väldigt lätt att prata inför folk och att ge bra svar på frågor jag egentligen inte har svaret på. Tror att mycket av det här hänger ihop med att jag jobbar som guide i två år nu, det är liksom omöjligt att inte bli bra på de grejerna.
Nu återstår bara att göra ändringar i uppsatsen efter examinators kritik och sedan kan jag lämna in den och ansöka om examen. Egentligen oklart varför jag ska ändra den eftersom examinator sätter betyg på uppsatsen som hon såg den, men antar att jag lika gärna kan försöka göra den så bra som möjligt innan den hamnar online. Ska nog mest göra ändringar i textens upplägg, snarare än innehållet för vem fan orkar göra det nu?
Men snart är jag klar, och det känns så jävla gött! Nu ska jag se lite Modern Family, sen måste jag upp tidigt imorgon för jag ska ta bort stygnen från mitt ben och få ett nytt gips. PARTY.
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar