lördag 24 september 2016

Review: Sekten på Dimön

Sekten på Dimön Sekten på Dimön by Mariette Lindstein
My rating: 3 of 5 stars

ARGH, so torn between two or three stars, but I supposed I'll be nice. This time. I don't know. At its best it's almost worthy of four stars, but at its worst it barely rises above two, so yeah, I'm not really sure here. Playing it safe with three.

So the first 150 - 200 pages I was not into it at all. I don't think the writing is particularly good and it is way too obvious that the author used her own experience of living with a sect in the US as a base for it. Most characters are referred to by their last names, which is not something we do in Sweden. The main character is in her 20s and she does not sound like she's in her 20s, she sounds like a much older person recalling her 20s. And so on and so on.

I also did not buy the evil sect leader, he seemed almost cartoonish at times and his back story made my think of Lord Voldemort ... but not in a good way. I would rather have seen him actually be charming, seen him charm me, the reader, as he charmed Sofia, so I'd understand her better.

After that, it became VERY good though and it was very hard for me to put the book down. Maybe I didn't buy the way Sofia got caught up in the sect, but once she was in it, the author's first hand knowledge of sects REALLY paid off and it was very believable how Sofia couldn't just leave and how she kept lying to her friends and family (or rather, not telling the truth), while also feeling upset that people just didn't get what they were trying to do. That part was good and as I said, it was hard to put down and stressed me out on many occassion because ARRGHHH, what's gonna happen now!?

Sadly, though, the last 100 pages had many of the same problems as the first 100. It didn't seem believeable anymore, I'm not buying that someone can make a detailed confession of their murders and then go to the newspapers and be like "eehh, it's a book, yeah, totally, this chick stole my book so now we need to make national headlines about her disappearing ... with my book!". Lolwut??? I also liked how she pulled a Bob Panini and fled to Norrland for lack of better options ...

The fact that this is gonna be a trilogy makes me wanna detract a star though. As a stand-alone it's pretty good, but as the first of three? Eehhh, not so much. Will most likely not read the sequels.

View all my reviews

torsdag 22 september 2016

:S

Ugh, hela grejen med att inte få fast anställning ... Jag vet inte. Allt är så komplicerat och osäkert just nu, det gör mig tokig. Det var aldrig meningen att jag skulle jobba i kassan på Naturhistoriska så länge som ett år efter att jag tagit min master, men här är jag. Och det värsta är ju att jag trivs. På ett servicejobb! Jag som har pluggat massa år på universitetet och har två fina examen, obviously måste det ju bli något mer av mig än någon som har ett servicejobb. OCH TRIVS MED DET.

Det borde inte ens störa mig, men det gör det. Det första pappa sa när jag fick jobbet var att jag inte fick fastna här. Det är så lätt att göra det, säger alla. Museum är fulla av underbetalda, överutbildade människor. Ändå har jag inte ens lyckats fastna här, så uppenbarligen är jag skitdålig på allt jag tar mig för.

Okej, det är inte sant, det är min dåliga självkänsla som talar. Jag borde kunna hitta ett annat kul jobb, kanske ett välbetalt jobb relaterat till min utbildning ... men vill jag ens ha det? Det har varit segt att vara timanställd på många sätt, men det har varit riktigt jävla gött att inte jobba heltid. Speciellt inte att sitta fyrtio timmar i veckan på något kontor och glo. Vilket är ju exakt den sortens jobb jag tänkte att jag skulle ha min utbildning till.

Så nu är jag helt lost. Vad vill jag ens ha för sorts jobb? Det ska bli mindre timmar här för oss timanställda men även om det inte var det hade jag nog inte kunnat fortsätta som jag gjort det senaste året. Ekonomisk osäkerhet varje månad. Jobb varenda helg. Jag behöver lite lediga helger nu. Jag behöver veta varje månad att jag kan betala räkningarna.

Men hur fan ska jag uppnå det när jag inte har en aning om vad jag vill just nu?

True story.

tisdag 20 september 2016

Review: Ett hål i isen

Ett hål i isen Ett hål i isen by Carlo Schmidt
My rating: 2 of 5 stars

Vad var ens den här boken? Huvudpersonen kändes som någon som spenderat alldeles för mycket tid på Reddit, gnällde om "the friend zone" och inte visste skillnaden på att vara kåt och kär. Den andra huvudpersonen var bara dryg och jag såg inte poängen i att följa honom alls?

Och varför läste alla karaktärer Forskning och Framsteg? Så himla udda tidning att ta upp.

Den är inte nödvändigtvis dålig, bara tråkig som fan. Som att äta flingor utan någonting till.


True story.

måndag 19 september 2016

Viskningar på Cosmonova

Omggg, gissa vems creepypasta som ni kan höra i senaste avsnittet av Creepypodden? Min! "Vi är här nu" har fått ett nytt namn i podden, men det är samma fina berättelse som jag skrivit. Och vem har läst upp den? SARA BERGMARK ELFGREN. Så himla coolt! Hon gör ett jättebra jobb tycker jag, jag blev själv nästan imponerad över hur bra den blev när jag lyssnade.

Åh, och för de som hittat hit och undrar vad man ska googla ... alltså jag är jätteledsen men det var bara något jag la in för att få det att låta coolt, det finns inget. :P Men folk som har googlat (på vad vet jag inte) har bland annat hittat artiklar om meteoriter som finns på museet, make of that what you will.

Och för de som ifrågasätter om huruvida jag jobbar på museet, klart jag gör!!! Eller har iaf jobbat, fick imorse veta att jag inte får fast tjänst så vi får se hur länge jag blir kvar, men jag HAR jobbat på museet i flera år och på Cosmonova i typ ett år.

Men eh, den dåliga nyheten till trots ska jag försöka vara glad idag för att Sara Bergmark Elfgren läser ens berättelse är ju inte fy skam direkt!

True story.

P.S. Vill ni läsa mer läskiga berättelser av mig? Jag har faktiskt skrivit en om pokémon go: There's a grey gym near where I live.

söndag 18 september 2016

Review: Som eld

Som eld Som eld by Sara Lövestam
My rating: 5 of 5 stars



Det är hela min recension. Läs den, den är fantastisk.

View all my reviews

True story.

lördag 17 september 2016

Life starts all over when it gets crisp in the fall

Sitter och småfryser i lägenheten med en kopp te. Äntligen! Vet inte hur ni haft det i resten av landet men här har vi iaf haft nån jävla värmebölja de senaste två veckorna med mer än tjugo grader. I SEPTEMBER?? Är det nåt skämt eller?

Det värsta är att tidningarna alltid ska få det att låta som nån fin och underbar grej, med sina rubriker i stil med "så länge stannar den superfina jättebästigaste underbaraste gullevärmen, STYRKEKRAM" som antyder att alla i hela landet gemensamt tycker att det inte finns någonting finare än 24 grader i fucking september. Allvarligt talat, såhär mycket sommar gynnar bara Sverigedemokraterna i längden, det fattar ni väl ...


Men nu är det ÄNTLIGEN kallt i luften och på väg att bli höst, HALLELUJAH. Älskar hösten. Jag vet inte om det egentligen är min favoritårstid, men jag hatar sommaren så jävla mycket att kontrasten mellan sommar och höst gör att jag älskar den extra mycket. Ååhh. Snart är det oktober och regn och pumpor överallt, GIVE ME.

Mmm, ska nog gå och kolla lite på höst-board på Pinterest och dricka mer av mitt te. Livet blir inte mycket bättre än såhär. På gott och ont.

True story.

fredag 16 september 2016

Review: Funny Girl

Funny Girl Funny Girl by Nick Hornby
My rating: 5 of 5 stars

Jag lånade den här och tänkte "åh, jag har inte läst en Nick Hornby-bok på typ tio år, vi får se om jag gillar honom lika mycket som när jag var femton", men sen kollade jag upp det och det visade sig att jag HAR läst alla hans skönlitterära böcker (jag hade bara helt glömt bort Juliet, naked). Så jag antar att han faktiskt är en av mina favoritförfattare, jag bara glömmer honom ibland (och han skrev Wild???? Jag gillade verkligen den filmen).

Och ja, jag älskade den här boken. Jag vet inte varför, för om du bad mig beskriva handlingen skulle jag inte få den att låta spännande, men jag njöt verkligen av att läsa den, den var aldrig tråkig och full av karaktärer jag gillade. De kanske inte alltid var sympatiska, men jag gillade dem liksom.

Jag tror det faktum att jag med en gång gillade Sophie/Barbara var anledningen till det. Vanligtvis skulle det störa mig att läsa om en tjej som har bestämt sig för att flytta till storstan och blir känd och sen med en gång lyckas genomföra den drömmen, men inte den här gången. Jag var på Sophies sida från typ sida ett och hejade på henne, så om hon hade extremt mycket tur så missunnade jag henne det inte. Jag var bara glad för hennes skull.

Alltså jag gillade verkligen den här boken och jag förväntade mig inte det, så det var awesome.


True story.

måndag 12 september 2016

2:11:44

För två dagar sedan var det äntligen dags, det jag tränat för i hela TRE MÅNADER. Vilket, eh, inte är någonting? Jag fattar faktiskt inte riktigt hur jag kunde få för mig att springa en halvmara utan att någonsin ha sprungit mer än en mil, men någonstans ska man visst börja och ... det fungerade ju!


Var det skittjobbigt? Ja. Var det värt det? Absolut. Kanske inte hela vägen, men åtminstone när man var klar. Jobbigast är det faktiskt när man visst anade det, typ vid tolv km. Då har man sprungit mer än hälften, men plötsligt inser man att det ändå är nio jävla kilometer kvar. Det är hur långt som helst!! Och man är skittrött. Då ifrågasätter man ungefär hela sitt liv kan jag tala om för er, och i slutändan står det typ mellan att fortsätta springa eller att lägga ner för evigt (iaf när man bara är trött, finns ju rimliga orsaker att bryta också såklart!). Så man fortsätter.

Även om jag var helt skadefri (inte ens ett skavsår under hela loppet!) lyckades jag pricka in de två sakerna jag absolut inte ville ha på mitt första långa lopp: det var första dagen på min mens (också kallad The Shining-dagen) och det var dessutom SVINVARMT. 24+ lagom till att vi började. Jag som ääälskar värme, speciellt i september. Eller inte ...

Ändå kämpade jag på! Värmen var inte så farlig, även om jag hörde många efteråt beklaga sig över att den fått dem att prestera sämre än vanligt, och min menskopp var snäll och samarbetade. När jag sprang tänkte jag att det var en perfekt metafor för mitt liv och hur allting är så onödigt komplicerat just nu, men nu när jag försöker komma på hur jag tänkte på då går det inte så bra. Det var sjukt djupt i alla fall, ni får helt enkelt bara lita på mig.

Blir det maraton nästa? Jag är fan sugen, även om jag av anledningar som jag ska berätta om någon gång har siktet inställt på Stockholm maraton 2018 är det ju ingenting som säger att det året måste vara min debut. Anmäler mig måste jag faktiskt tvinga mig att springa och träna, men om jag inte gör det finns det alltid en risk att jag tar det lite för lugnt ... Det gäller att smida medan järnet är varmt osv.

Vi får se helt enkelt. Jag ska gå runt och skryta lite om att jag klarade halvmaraton ett tag först, sen får vi se om jag känner att jag måste utmana mig ytterligare för att få fortsätta skryta. "Jag tränar för ett maraton" har ju en nice ring to it ...

True story.

fredag 9 september 2016

Review: Superkrafter - på gott och ont

Superkrafter - på gott och ont Superkrafter - på gott och ont by Karl Modig
My rating: 2 of 5 stars

Jag ville verkligen gilla den här, men jag blev besviken. Jag gillar premisen och världsbygget, speciellt med de redan etablerade superhjältarna och forumet som Oscar hänger på för att prata om dem. Men den biten utforskades typ inte alls. :(

Jag var mest uttråkad av boken. Språket var ganska ytligt och gick liksom inte ner på djupet i karaktärna och det gjorde det svårt för mig att känna med dem. Dessutom är det en origins story och nuförtiden är det så gjort. I typ 200 sidor hände ingenting, följt av 50 sidor action, som slutar extremt abrupt utan förklaring och sen de sista 10 sidorna blir den full on comic book och det är då allt spännande händer.

Den levde inte upp till mina förväntningar och det gör mig ledsen för jag gillade verkligen tanken på den. :(

View all my reviews

True story.

onsdag 7 september 2016

Langt igjen å gå

Sådär, har haft min intervju på museet nu. Och "sådär" är funnily enough ordet jag skulle använda för att beskriva intervjun. Kändes som jag svarade "eeeehhhh" på ungefär alla frågor vilket ju utan tvekan var extremt begåvat av mig. Det är så himla konstigt när samma person som SMSat på morgonen för att kolla om man vill komma in och jobba ba "berätta lite om dig själv".

Men, men, nu är det gjort iaf. Pendlar mellan att känna mig lättad och ha panik typ. Det var visst tvåhundra sökanden så det var ju kul att få komma på intervju ändå, men å andra sidan har jag ju jobbat med det här ett tag nu, så hade ju varit konstigt att inte bli kallad.

De skulle bestämma sig i slutet av nästa vecka eller början av veckan efter det. Vet inte riktigt vad jag ska distrahera mig med fram tills dess. Troligtvis genom att kolhydratladda inför Stockholm halvmaraton på lördag. Det är veckans argument för att äta massa skitmat och det fungerar utmärkt.

True story.

tisdag 6 september 2016

Review: Girl Online

Girl Online Girl Online by Zoe Sugg
My rating: 3 of 5 stars

Rätt söt, men icke-originell och klyschig. Den gör ett bättre jobb än andra nyligen utgivna böcker på att visa hur livet fungerar online och den underhöll mig, så är ganska generös med ratingen. Kanske läser uppföljarna om de trillar ner i mitt knä.

View all my reviews

True story.

måndag 5 september 2016

Sommar 2016: augusti i bilder

Sista sommarinlägget sen blir det fan HÖST. Eller inte, det ska vara tjugo plus den här veckan och peaka på lördag när jag springer Stockholm halvmaraton. KRÄKS nästan av glädje när jag tänker på det om jag ska vara ärlig. Eller inte.

Aja, augusti var det:


Sista dagen som djurvakt avslutade extremt idylliskt med Sylvester.


Mina pumpor fortsatte att växa!!!


Var på IKEA och köpte en ny serdangpalm. Det är en av mina favoritväxter. En av många ...


Köpte även en fin ljusslinga på Rusta! Den ska vara solljusdriven men har norrläge så den lyser aldrig, men den är ju snygg ändå!


Började titta på Gilmore Girls.


Och såg Ghostbusters på bio fem gånger! Eller okej, bara fyra av dem var i augusti ...


Planterade om de finast pumpaplantorna i en större låda!!


Fira min brors födelsedag. Alltid lika fint när Mimmi bakar!


Hjälpte Li och Erik att hämta sina nya kattungar!! Denali och Dioda, bästa namnen.


Vi avslutade MultiCon hemma hos Malin med ett litet mysmöte. Malin hade jättefina chiliplantor!


För första gången på länge var det kallt nog för att ha jacka på sig. Amazing!


Martin var här. Vi hängde med Li, Erik och Greger och fångade pokémon. :D


Och jag visade min lagtillhörighet med en fin t-shirt!


Min kollega Amanda var snäll och bytte pass med mig så jag bakade kakor som tack. De var uppskattade!


Var stressad men vädret matchade perfekt mitt humör.


Det växte något! Vet fortfarande inte vad.


Firade Lis födelsedag. Som seden bjuder besteg vi en kulle!


Hässelby Gård levererade som vanligt - den här gången genom att en geting stack mig typ en centimeter från ett av mina operationsärr. Fotleden svullnade upp till samma storlek som när den precis avgipsats. Good times!


Pumporna kämpade vidare!


Avslutade månaden med lyxig middag till mig själv. Because I'm worth it.

True story,

söndag 4 september 2016

Review: När hundarna kommer

När hundarna kommer När hundarna kommer by Jessica Schiefauer
My rating: 4 of 5 stars

Jag gillade verkligen den här boken och kunde inte lägga ifrån mig den, så först tänkte jag att den skulle få fem stjärnor, men det fanns en grej som störde mig hela tiden ...

Den bär boken handlar om nazism och homofobi och all sån skit eller den KUNDE åtminstone handla om det, men den rör aldrig riktigt vid de ämnena. Ingen av huvudpersonerna reflekterar över sin giftiga omgivning och attityderna som leder till mordet, de är så fokuserade på sin egen skit. Med god anledning visserligen, och jag säger inte att boken borde predika, men ...

Typ det där med halsbanden med Tors hammare? Är alla karaktärerna low-key nazis i börjar? Stör det dem inte att någon med samma åsikter-ish som dem gjorde någonting sånt? Det kändes som att det saknades något där.


True story.

lördag 3 september 2016

Sommar 2016: juli i bilder

Okej, MultiCon aside, vad mer gjorde jag i juli? Ingenting, tror jag...


Efter MultiCon finns det ju inget bättre än en lång fika!! Hanna och jag chillade i den äckliga solen. Eller. Under ett parasoll i solen.


Min gamla högstadiekompis Wombat hörde av sig för första gången på tio år, så vi gick på bio med Zackrid och såg The Nice Guys sedan gick vi på en lång promenad i Stockholm. Det var fint. Visar sig att tio år senare är Wombat fortfarande en av de roligaste personerna jag vet!


Somriga naglar!


Det var dags för THE ULTIMATE MARIO KART TOURNAMENT. Vi delade upp oss i lag och körde en turnering med 32 omgångar. Det var brutalt. Tror ingen av oss som var med någonsin kommer bli densamma faktiskt.


Jag var sjuk och det var jättesynd om mig, så Martin kom över och tog hand om mig. Han köpte VEGANPIZZA med FALAFEL på och det var amazing. Hade inte ätit pizza på flera månader och sen fick jag den här drömmen, oh em gee.


Jag köpte en ny telefon för att kunna spela pokémon go och invigde den med en ful selfie.


Sedan var det dags att ägna en hel dag åt pokémon go, så jag och pikachu gav oss av (klädda i Team Valor-rött, förstås).


Zackrid och jag fångade pokémon hela dagen och avslutade på det enorma pokéeventet på Gärdet. Team Mystic var hatiska.


Planterade pumpor!!!


Var hemma och var trött och sjuk, men det var en lure i närheten så då var det bara att ge sig ut även när man hade pyjamas på sig.


Beställde doftljusen som tumblr gjort legendariska. De lever upp till hypen.


Djurvaktade hos min bror tillsammans med alla djuren!! Det var fett nice.


Och var nöjd över mina nya skor som jag målade om själv. :D


Försökte mata Sasha (den svarta katten). Hennes bröder var mer intresserade av maten ...


Avslutade månaden starkt med att ta selfies med ... jag tror det var Sylvester. Var även på Cursed Child-släppet men verkar inte ha tagit en enda bild därifrån??? Orimligt.

True story.

fredag 2 september 2016

Review: Oceanen vid vägens slut

Oceanen vid vägens slut Oceanen vid vägens slut by Neil Gaiman
My rating: 3 of 5 stars

Det jag gillade mest med den här boken var kvinnorna Hempstocks. Jag skulle vilja läsa en väldigt lång bok om bara dem, men det här var ju bara en kort bok där de inte är huvudpersoner, så det var inte riktigt vad jag ville ha ut av den.

Det är inte en dålig bok, den fångade bara inte in mig på det sättet som jag hoppats på. På ett sätt gillade jag slutet men på ett annat tyckte jag prologen var onödig och man kan inte riktigt ha den ena utan den andra, så, ja, det blir inget toppbetyg från mig.

View all my reviews

True story.