onsdag 7 december 2016

Review: The Three Musketeers

The Three Musketeers (Wordsworth Classics)

My rating: 4 of 5 stars

Okej, så det tog hundra år för mig att läsa klart den här, men det ska inte hållas mot boken. Jag vet inte vad det är med mig och mitt läsande på senaste tiden, men jag kommer iaf inte nå mitt mål att läsa 100 böcker i år. Jag är väldigt irriterad på mig själv över det, även om det inte borde spela någon roll.

Jag läste den här första gången 2008 och älskade den omedelbart, så jag var lite orolig nu när jag läste om den att jag inte skulle gilla den lika mycket. Men det gjorde jag! Den kanske är flera hundra år gammal men det finns ändå delar man kan relatera till och andra som bara är genuint roliga.

Jag älskade det mesta av den, men den får fyra stjärnor eftersom slutet är så ???? Det är som om Dumas ville avsluta allting med en gång och inte brydde sig om hur. Karaktärsmordet (och det är bokstavliga mordet) på Madame Bonancieux störde mig framför allt, för hon verkar inte ens lite vara samma karaktär som vi träffar tidigare i boken som hon är i slutet. Hon var den som skickade iväg D'Artagnan för att hämta diamanterna, så MiLady borde vilja hämnas lika mycket på henne enbart pga DET, men neeej, det är bara för att D'Artagnan är kär i henne. Suck.

När jag först läste boken var Aramis min favorit och nu är jag typ ... varför? Antagligen för att Jeremy Irons spelade honom i Mannen med järnmasken-filmen. Jag tror jag föredrar AThos nu, han är inte alltid sympatisk men han är väldigt rolig på ett konstigt sätt (and so cool and skilled with a sword)!

Allvarligt, när ska någon göra en film av den här där alla musketörerna är gay for each other? I need it.


True story.

måndag 5 december 2016

November i bilder

Nu gick det visste ganska långt mellan blogginläggen, OOPS, men så kan det vara ibland. För den som desperat undrar vad jag haft för mig i november får ni här en liten tillbakablick:


Det snöade! Inte särskilt mycket, men oväntat tidigt ändå.


Åkte till Umeå den bästa staden i världen och där började det i stort sett att snöa i samma sekund som jag klev av planet. Umeå vet hur man vinner över mig.


Vi vintershoppade och jag köpte en ny halsduk och en Yoda-mössa!


Skrev massa NaNo hela månaden. Slutade på 101,022 ord sista dagen, så var rätt nöjd!


Min NaNo Swap Partner levererade. Chokladgrejerna var så jääävla goda.


Det snöade på museet och såg väldigt mycket ut som på Hogwarts.


Köpte också en ny vinterjacka!! Har uppdaterat hela min vintergarderob men det behövdes fan. Både jacka och halsduk var över tio år gamla och rätt slitna, såattehh ...


Museets byggnad firade hundra år!


...så då var det såklart fest (ja, jag hade partyhatt hela helgen).


Bofur var söt.


Planerade konvent och åkte på ett besök till Sollentuna!


Var på En spark i röven i Bäsna och det var nice, förutom den där gången Hanna sulade 200 g spenat på mig och knockade mig av min stol ner på golvet, och sedan blev jag kvar där pga kökskris.


Fyllde min nya take away-mugg (i fina NaNo-färger) med varmt te, laddade ned lite De Dödas Röster och gick på en två timmar lång pokéwalk. Det var nice som fan, 10/10, speciellt som det var Thanksgiving event och jag lyckades få ihop 66,000 EXP på hela dagen.


Tog en selfie med Christer Fluglasagne, eller "Rymd-Chrille" som vi kallar honom.


Köpte en superfin ljusstake (på ICA!) och firade första advent.


Guidade lite och la märke till att museets kupol fortfarande festar efter 100 års-jubileet. "Hur fick ni upp dem dit?" frågade en besökare. "De flög dit av sig själva", sa jag. "Problemet är snarare att få ner dem". Fast om nån bara ger mig ett luftgevär så ska jag nog fixa det ...


Konceptet varm dryck + pokéwalk var så nice att jag och Zackrid var tvungna att ge det ett försök också, fast den här gången i Gamla stan. Det var lika nice när man hade sällskap, så 10/10 till det!

Och det var november! En fin månad, när allt kommer omkring.

True story.

tisdag 22 november 2016

En spark i röven i Bäsna

Jag vet inte om jag pratat om det innan, men nu är det i alla fall officiellt - det blir ett MultiCon 2017! Är säker på att ni suttit on the edge of your seats. Läs allt om det och ser vår fina trailer på vår hemsida! Jag är, som ni kanske förstår, med som arrangör i år igen, den här gången med Ch och Hanna. Det kommer bli amazing, våra möten är redan orimligt långa trots att vi knappt kommit igång men vi har väldigt roligt i alla fall och det är ju det viktigaste.

I helgen var vi i Bäsna, vilket är en liten håla norr om Borlänge för att ha en liten uppstartshelg. Det var absolut inte en kick-off, utan mer som en spark i röven för att komma igång. En spark i röven i Bäsna, liksom, förkortat SiR. Det fanns en officiell SiR-guide skriven av Hanna, ett jätteseriöst schema med olika hashtags för varje moment, och en amazing playlist för roadtripen dit gjord av mig och Ch (playlisten räckte dessutom typ precis hela vägen, vilket var perfekt timing).


Efter att ha sovit i ett svinkallt rum och därmed inte somnat förrän extremt sent hade vi en mkt serils presentation om årets konvent, sedan tvingade vi vår kära funktionärer att komma på bra idéer inför årets konvent. De var mycket bättre på det än vad vi trodde att de skulle vara, så det tog upp en mycket större del av dagen än planerat. Inte för att vi egentligen klagade på det ...


Sedan var det dags för trailersläpp! Vi hade förstås gjort det fint så att vi skulle se det på så stor skärm som möjligt. För att visa att vi är "nere med kidsen" så gjorde vi även en mannequin challenge för att fira det stora ögonblicket!




Jag och Hanna är som ni ser inte med i videon för vi, eh, var och köpte yoghurt. Som man gör.


Sedan lämnades jag och Hanna ensamma i huset för att laga tacotårta åt tretton personer, vilket såhär i efterhand inte var en bra idé. Vi fick bevisat för oss varför vi två inte arrat några konvent ensamma sedan 2009, när vi bland annat låg på golvet och grät ett tag innan jag fick krypa bort till kylskåpet för att hämta en vitlök och rädda guacamolen. Det var en jävligt svår tid i vårt liv, faktiskt, men i slutändan fick vi till två fantastiska tacotårtor som ingen utom Martin klagade på (men han klagar ju alltid så vad ska man göra).


Vi hängav oss också åt "müslicon" vilket var ett återkommande event där man fick göra den ultimata müslin. Eventuellt kommer vi arrangera fler müslicon i framtiden, för det blev riktigt goda resultat faktiskt, till och med när man använde veganyoghurt (som jag vanligtvis inte är ett fan av). Så, glöm inte det, müslicon - it's gonna be a thing!

Trots att jag bara fick 100 ord skrivna på NaNo under helgen måste jag säga att den var väldigt lyckad på alla sätt och vis! Åt god mat, god müsli, och vi fick många goda idéer inför MultiCon. Och tiden efter. För nu när MultiCon 2017 är #sistakapitlet börjar arrgruppen sakta men säkert skakas av en insikt ... vad fan ska vi göra med våra liv när vi inte arrar konvent?

Antar att vi har till juli på oss att komma på svaret ...

True story.

tisdag 15 november 2016

Review: Du, bara

Du, bara

My rating: 4 of 5 stars

Wow, den här boken hade mycket mer sex i sig än jag trodde den skulle. Det gjorde det lite awkward att läsa den på tunnelbanan och ett tag tänkte jag typ "ska det inte hända någonting mer än sex i resten av boken, elleeer?" men sen dök lite plot upp, så det gick bra.

Jag gillade den, och vid vissa tillfällen fångade författaren en svinig snubbe som tror att han behandlar en annan person väl så perfekt att det faktiskt gjorde ont att läsa det, och andra gånger var den jättefin för att make up for it. Så, en väldigt trevlig läsning, om man klarar av allt sex. ;)


True story.

måndag 14 november 2016

Unfucked

En sak jag hatar, i den långa listan är över saker jag hatar och specifikt listan är över myter jag hatar om kreativa människor, är den där jävla bullshiten om att man för att vara kreativ också måste vara oorganiserad, stökig och allmänt kaosig. Okej, jag vet, ordning är bara för idioter och genier behärskar även kaos, bla bla bla, men alltså nej.

Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag att ha det städat omkring. Jag vill ha tusen saker omkring mig, visst, men jag vill att var sak ska ha sin jävla plats och att det ändå ska finnas en ordning i kaoset. Jag vill inte ha damm överallt och jag lämnar aldrig disk över natten. Jag torkar av handfaten varje dag och spolar av badkaret efter att jag duschat. Jag vill liksom ha det städat omkring mig!

Bildkälla: http://www.laughteraustralia.com/
Det som revolutionerat mitt sätt att se på städning har absolut varit Unfuck Your Habitat, som menar på att det alltid går att göra någonting åt sitt kaos, att det är bättre att göra lite än att inte göra någonting, och att man inte städar för andra personer, man städar för sig själv. Idén att "åh nu får jag främmande, nu måste jag städa" är idiotisk för det antyder att du själv förtjänar att leva i en smuts som dina gäster inte bör se.

Anyway, det jag ville säga med inlägget var helt enkelt att pga jobb har jag inte hunnit städa på tre veckor och även om jag gör lite upkeep dagligen blir det rätt smutsigt ändå, speciellt under vinterhalvåret. Detta gör ju att jag själv blir stressad och omotiverad och allting känns bara jobbigt. Så idag fick jag ta en hel dag och tokstäda hela lägenheten (vilket UFYH visserligen är emot, men jaja) och allt känns så mycket bättre nu. Clean apartment, clean mind typ. Eller unfucked apartment, unfucked mind snarare.

Bildkälla: http://www.dispoproducts.com/

Dagens städtips för övrigt: om man inte får bort fläckar i badkaret eller handfaten kan man använda schampo.

Men för att återknyta till det här med kreativitet, jag fattar att folk säger såna saker för att kunna motivera att bo i ostädade lägenheter, men jag hatar att se såna citat för det får mig att känna mig som att det är något fel på mig, som att jag inte är tillräckligt kreativ och spontan och fantastisk för att få ägna mig åt typ skrivande, för om jag verkligen var en författare skulle jag bara skriva när musan infann sig och leva i en ostädad lägenhet med grejer över hela skrivbordet.

Fast så är det ju inte. För jag har ju varit fett kreativ idag också. Typ såhär kreativ:


Så jag antar att de som påstår att man inte kan vara kreativ och organiserad inte vet vad de pratar om. Till och med om det var Einstein som sa det.

True story.

söndag 13 november 2016

Review: Gudarna

GudarnaGudarna by Elin Cullhed
My rating: 2 of 5 stars

Jag vet inte riktigt med den här boken, jag connectade inte riktigt med den på det sätt jag ville. Det fanns saker jag verkligen gillade och det är säkert en bok som är fantastiskt för vissa människor (kanske även mitt tonårsjag), men jag är inte en av dem. Vissa saker var lite ehhhhh men jag tror att författaren åtminstone har goda intentioner.

Språket var riktigt bra på sina stället dock, det fanns vissa meningar som verkligen fastnade på mig. Så det gillade jag!


True story.

onsdag 2 november 2016

Oktober i bilder

Oktober, den bästa av månader, är över, och den var lika nice som jag drömt om att den skulle vara. Var den lika fin när man ser på bilderna därifrån? Det får vi se ...


Jag var i Umeå och hälsade på Martbot1, en fin liten robot.


Martbot1s ägare och jag roade oss med att 3D-printa saker. Pokémonsaker, obviously.


Som sedan fick bli till den finaste lampan jag någonsin sett!


När jag kom hem var det kanelbullens dag. Det firade jag, såklart, trots att nämnda kanelbulle inte var vegansk ...


Charmander fortsatte lysa upp min tillvaro.


Njöt av en badbomb från Lush!


Höstfixade balkongen lite.


Eller mycket, beroende på hur man ser på saken.


Och, eh, resten av lägenheten ...


Det var några dagar sent, men det kändes ändå rätt att baka kanelbullar! Veganska den här gången.


Bakade även PUMPABRÖD. Degen blev kanske liiite för lös men brödet blev sjukt gott. Är domestic goddess osv.


Grå naglar = fett höstigt.


Hurra för sweater weather!


Ännu ett tillskott till min samling "koppar övergivna på jobbet" eller vad jag nu kallar den.


Var ute med jobbet och då hamnade vi en lång diskussion om Buffy, som man gör, och efter det blev jag extremt sugen på att se serien igen. Var ju tre år sen så det börjar ju bli dags, och den finns ju så praktiskt på Netflix ...


HALLOWEENHELGEN BÖRJADE. Det var en fantastisk helg. Bland annat gick jag på en promenad och lyssnade på Creepypodden och fångade spökpokémon, resten av tiden såg jag massa Buffy och käkade godis. Good times!


Höstigt på väg till jobbet.


Hann med att hänga lite i Skaparverkstaden också. Där gör vi spindlar av kastanjer! Mycket tjusiga.

Inser att de flesta bilder jag tagit den här månaden har hamnat på Instagram. Känns väldigt tråkigt faktiskt, det får det bli bättring på. Massa roliga grejer jag gjorde som inte hamnade på bild alls? Sämst.

True story.

söndag 30 oktober 2016

Review: Nordiska Gudar och Hjältar

Nordiska Gudar och Hjältar

My rating: 3 of 5 stars

Jag köpte den här boken för några år sen i nån begagnat-hög, men förstod inte förrän förra veckan att det inte är en uppslagsbok utan bara en normal fackbok. Eftersom mitt NaNo-projekt fokuserar på nordisk mytologi, kändes det rimligt att sätta den högt på min att läsa-lista.

Den var rätt bra. Jag gillade att få en mer historisk kontext på myter och hur de påverkar oss idag (ehh, mest genom namn som blivit kvar). Det var också roligt med alla berättelser om folk som försökt beålla sin tro på den gamla gudarna när den nya dykt upp, speciellt när historierna accepterar att det finns flera gudar, även om det förstås bara är meningen att man ska tro på *den enda*.

Fast boken förutsätter att man ska kunna många av myterna sedan innan och förklarar inte alltid vad den pratar om, så det var lättare för mig att hänga med i de myter som handlar om gudar eftersom jag kan dem, snarare än hjältesagorna, för de är jag inte lika bekant med. Men ändå. Spännande läsning!


True story.

fredag 28 oktober 2016

NaNo needs

Hanna gjorde ett mycket tjusigt inlägg om vad hon behöver för att klara NaNo och jag tänkte att jag inte skulle vara mycket sämre, så here goes:


Jag behöver inte så mycket för att klara NaNo egentligen, men det är typ de här sakerna. En telefon (eller surfplatta, men telefon är nästan bättre) för att skriva när jag är out and about. Jag ska till Umeå en helg i november och Bäsna en annan och då vet jag inte om jag bara ska ha med mig telefonen för noveling purposes eller om jag ska ta med mig en dator eller surfplatta också. Alltid skönt att resa lätt liksom.

Te, obviously, och helst jävligt mycket av det. Bananer eller annan frukt för man måste hålla igång energin när man skriver, och när det det går riiiiktigt trögt att skriva är "en bit banan efter var hundrade ord" ibland det enda sättet att få någonting gjort.

Och sen behöver man tid. Börjar just nu undra om jag har tillräckligt av det för att klara 100,000 ord på en månad, men lyckligtvis är jag ju envis som fan så det kommer jag nog klara av. Men det blir nog inte lätt.

True story.

söndag 23 oktober 2016

Review: Where Am I Now?: True Stories of Girlhood and Accidental Fame

Where Am I Now?: True Stories of Girlhood and Accidental Fame

My rating: 4 of 5 stars

Så här är någonting ni kanske inte vet om mig: jag var aldrig en känd filmstjärna när jag var liten. Jag vet, chockerande, eller hur? Jag spelade inte en söt tjej i några filmer och jag förstår om det låter helt otroligt, men det är sant. Mara Wilson, å andra sidan, gjorde det.

Man skulle kunna tro att det gör hennes liv olikt mitt på alla sätt, men nej, det jag gillade med den här boken var faktiskt hur relaterbar den är. Hon gör ett så bra jobb med att beskriva sina rädslor och ångestkänslor, och hur de hemsökt henne större delen av livet. Jag tror de flesta kan relatera till det, även de av oss som inte har lika mycket ångest.

Det finns också några riktigt sorgliga bitar i boken, som handlar om hennes mammas och Robin Williams död (dödar?), men de delarna är jättevälskrivna och hjärtskärande. Jag gillade också att läsa om hennes förhållande med sin syster, och även om jag har en bra relation till min lillasyster, fick den delen mig verkligen att avundas Mara och Anna. Att Skypea när man gör vanliga grejer som att baka eller måla naglarna verkar så mysigt.

Jag hade lite problem med att hålla koll på tidslinjen och vad som hände i show choir och grejer. Jag kan visst inte tillräckligt mycket om amerikansk kultur för det, verkar det som (jag menar, jag såg aldrig på Glee). Men ändå, en väldigt bra bok om en före detta (typ) skådespelerska som jag tror de flesta i min ålder minns från vår barndom.


True story.

torsdag 20 oktober 2016

Is it November yet?

Efter att ha debatterat med mig själv fram och tillbaka skickade jag Standing But Not Operating till några testläsare för ett par veckor sedan. Det är faktiskt inget fel med att be om hjälp när man har kört fast, så jag tänkte att det var lika bra att göra det istället för att tvinga mig själv att fortsätta. De kanske tycker det är jättebra? Eller skitdåligt? Framtiden får utvisa.

Hur som helst, med det avklarat har jag kunnat ägna mig åt det som oktober ska ägnas åt, det vill säga: NaNo-prep. Ni boorde veta vad National Novel Writing Month är, annars får ni fan googla. Jag har insett att det är tio år sedan jag var med för första gången (allt är så tio år sedan ...) och även om jag misslyckades det året har jag klarat det varje år sedan dess ... vilket innebär att jag i år kommer vinna för tionde gången! Om jag vinner alltså, men det lär jag ju göra. Är fan expert.


Satsar hårt i år, på 100,000 ord istället för de vanliga 50k. Senaste året jag nöjde mig med 50k var 2012, så jag känner mig faktiskt inte särskilt orolig. 80k som jag kört de senaste två gångerna har varit lagom mycket, men i år vill jag ha en utmaning, så då blir det som det blir.


Vad ska jag skriva? Oh, I'm so glad you asked ... Första gången jag skrev mer än 50k var 2010, då jag förvånade mig själv genom att ha SÅ JÄVLA ROLIGT när jag skrev och sprutade ur mig 50k på två veckor. Jag slutade på 80k och då var berättelsen, trots sina flaws, det bästa jag någonsin skrivit. Jag redigerade den jävligt långsamt de kommande åren innan det blev dags för förlagsutskick 2014. So far har Fyra tidsresor och en ukulele refuserats av tolv förlag (och aldrig hört av tre stycken), men who's counting? Två år senare ser jag absolut en del problem med manuset, men det hindrar inte mig från att älska det villkorslöst ändå.


2013 skrev jag uppföljaren, 10 orsaker att hata asagudar, och nådde 50k på bara tio dagar. Det blir fan ingen kvalité på skrivandet när man håller det tempot, men jag hade så jävla roligt när jag skrev och avslutade november på 100k. Behövde berättelsen vara så lång? Knappast, men när jag närmade mig 90k var det väldigt svårt att motivera sig själv till att sluta. Jag fick skriva om ungefär hela slutet (tror jag slängde sextio sidor rakt av) och styra om rätt rejält i handlingen i övrigt, men ändå. Det var skitkul att skriva och ibland går jag bara tillbaka och läser om mina favoritscener bara för att jag tycker den är så nice.


Nu, tre år senare, sex år efter att jag skrev den första berättelsen, är det dags för den tredje och avslutande delen i serien: Hur man blir av med en apokalyps på 10 dagar (ja, jag tycker jag är jättefyndig med titlarna! Får dock ge mycket cred till Zackrid för Fyra tidsresor och en ukulele - inte bara titeln utan en del brainstorming innan jag började skriva). När jag gästbloggade för NaNoWriMo tidigare i år skrev jag om hur jag gillar att låta idéer mogna innan jag skriver dem, och det har jag verkligen gjort med den här. Den har legat i bakhuvudet och väntat sedan åtminstone 2013, och då och då har jag återkommit till den, funderat lite på vad som ska hända, och sedan låtit den vara.

Tills nu. De senaste veckorna har jag hängt på NaNo-forumen och så smått börjat strukturerat min story genom mitt Excellenta Excel-dokument, gjort en Spotify-playlist, fixat en Pinterest-board, samt börjat göra lite research. Hittade en hel bok hemma som jag trodde var ett uppslagsverk om nordisk mytologi men som verkar vara mer av en faktabok så jag tror jag ska klämma den innan november.

Man kan helt enkelt sammanfatta det med att jag är jävligt taggad. Ska bli så kul att få återse mina gamla karaktärer och bara skriva tills jag kräks typ. Jag har nästan hela ploten klar för mig vilket jag aldrig haft innan, men det gör mig bara ännu mer taggad för jag känner bara OMGGG DET HÄR ÄR SÅ BRA, DEN HÄR TWISTEN ÄR AMAZING. Det kanske inte blir det när jag väl skriver ner det, men just nu ... mmmyes, allt jag vill ha.

Såå, frågan är helt enkelt ... Is it November yet?

True story.

P.S. Antar att frågan också är: ska du göra NaNo i år? Vem mer är taggad? Frienda mig gärna, jag heter Animal_Planet på NaNo-sidan (eeh, ja, det blir lätt så när man varit medlem i tio år ...). D.S.